Om människomassans viskositet

I respons till mitt inlägg En flata skrev Kristina Sjögren en klok och läsvärd kommentar som hon avslutade med orden:

“Men VARFÖR måste allt gå så långsamt!?” 

Jag fastnade för det. Den tanken far genom mitt huvud ganska ofta också. Jag tror att det kanske kan vara ungefär såhär:

Människor är en trög massa som rör sig långsamt, som tar årtionden att omformas. Det är så evolutionen har fungerat i tiders evighet, såvitt vi vet, och ur universums perspektiv är det trots allt något som sker oerhört fort. Evolutionens gåva till oss är inte som hajars strömlinjeform eller som fåglars förmåga att navigera över halva världen, vår gåva är medvetenhet. Vi är makalösa uppfinnare av ett slag som vår planet inte har sett förut. Vi skapar våra egna strömlinjeformade kroppar och placerar oss själva i dem, vi finner på navigationsutrustning och kartor. Vår gåva är flexibilitet och abstrakt tanke, vi kan göra precis vad vi vill. Det är häftigt. Det är faktiskt riktigt, riktigt häftigt. Problemet är bara att hittills har vi mest använt den gåvan för att tillskansa oss personlig makt över andra. Och jodå, det har lett oss framåt det också. Krig har gett oss många uppfinningar som, när de väl anpassats för civilt bruk, har haft stor betydelse. Så, visst, det är en slags utveckling det med, men det säger också något som de flesta av oss kanske inte riktigt vill höra: Vi är fortfarande oerhört primitiva.

Och primitiva varelser styrs av sina instinkter. De tänker inte efter inför varje ny situation utan reagerar så som de har lärt sig reagera, så som de är vana att reagera. Tänk om vi istället hade fokuserat på självständigt tänkande, självkännedom, empati och att lära oss tänka efter varför vi reagerar som vi gör och om det verkligen är ett bra sätt att reagera på. Tänk om vi hade lagt fokus på att utvecklats socialt i samma takt som vi har utvecklats tekniskt de senaste decennierna, bara tänk! Jorden vore ett paradis. Och det vore slutet för vår primitivitet, vår tröghet, våra rädsla och olycklighet.

Det är förbannat trist att det ska ta behöva ta så lång tid.

Advertisements

2 thoughts on “Om människomassans viskositet

  1. Framförallt är människan ett flockdjur. Att tänka självständigt, att avvika från flocken, är farligt för den enskilde, för det är ett hot mot flocken, den stora massan. Människan har gått i flock sen urminnes tider och alltid ylat med vargarna; de som avvikit har blivit utstötta eller dödade. Det var därför “häxor” brändes på bål och det är därför som homosexuella blivit förföljda. Detta är den tragiska sanningen om Homo Sapiens.

    • Det är helt klart en del av förklaringen, men jag tycker inte det är en ursäkt. :) Vi är absolut inte slavar under våra instinkter längre och det är dags att lägga sociala ovanor bakom oss, tycker jag. Och hur väl fungerar egentligen flock-känslan när människor utan nåd kan ägna sig åt att utnyttja andra för sin egen vinning? Är flocken för begränsad, alltså att den inskränker sig till det egna jaget eller den egna familjen, tro?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s